Men jag kan inte,det går bara inte det känns som om jag ska kvävs när jag lägger mig ner.Vill gå och balansera på sjukhustaket hellre än att ha denna känsla i kroppen.
Robin sover nu efter ett gäng med starka värktabletter jag borde också sova som sagt.
Men tankarna stoppar mig jag kvävs av mina egna tankar,prövningar gör oss starka sägs det,men hur många prövningar krävs det.
Jag vill och måste vara stark,jag måste skratta och le och hålla mig på jorden även när hjärtat är allt annat än just glatt.
Känns som jag sitter fast i mardröm och jag kan inte vakna....
Jag får inte visa min älskade skatt att mamma är livrädd just nu,tårarna bränner under ögonlocken och den där hemska klumpen som värker i både strupe,mage och hjärta gör sig hela tiden påmind,varför varför ekar i mitt huvud!

Men jag hänger mig stenhårt i de trådar som finns och ber dig där uppe snälla snälla var barmhärtig,låt oss få ett positivt besked imorgon!

Jag gör vad som helst bara du hjälper oss med det!

Tack alla för er hälsningar de värmer så!