Livet!
Sitter uppe själv funderar på att gå och lägga mig är trött och huvudvärken gör sig påmind igen den liksom trycker som ett nät äver mitt bakhuvud ut i nacken och fram till mina ögon molnar och ilar ljuset från dator och tvn skär rakt igenom min själ...
Är rädd för vad framtiden har att ge oss,tänker mycket på Thomas och lider verkligen med honom det gör så ont att se honom så här,och inte kan jag hjälpa honom!kan ju knappt underlätta det för honom jag hatar det här!Jag är varm som en kamin hungrig är jag med så hungrig att illamåendet har taget över,barnen har jag gett mat men glömt mig själv..
Thomas han är inte hungrig alls så på ngt vis så blir jag det inte heller.Min gulliga mamma o pappa skicka med bullens korv och potatismos med oss hem igår när vi hämta barnen igår!Det har varit guldvärt idag kan jag lova...
Mamma underbara lilla Mamma har bokat städhjälp åt mig den 15juni tack snälla du! *du är bäst mamma*
Min doktor sa att jag måste lära mig prioritera att få ner pulsen nu,det är viktigt!och hur kan jag göra det när min oro för Thomas och att han inte kommer bli som vanligt igen ,det är en skräck att se honom så här!Stackars barn att se detta,Stackars Thomas som mår så här! Vi har nu bestämt att när han mår som värst på kvällen ska han gå undan,gå ut i trädgården ta lite luft eller något för sin och barnens skull...
Oh det är som att leva i en mardröm det här och jag är ändå väl medveten om att det finns många stackars människor som har det värre mycket värre!
Jag har egentligen en himla tur som har mina barn min familj och så många som bryr sig om oss!
Vi uppskattar er alla massor!
Snälla Gode gud!
Ge mig styrka nu att klara allt detta!
Ge mig styrka att ta kål på min höga puls!
Ge mig styrka att tro på framtiden!
Ge mig en smäll hårt på min kind så jag fattar att jag har det rätt bra ändå!
Ge mig mitt spralliga glada och lyckliga jag tillbaks!
Ge mig Thomas tillbaks precis som han va innan(eller kan du ta bort det där lilla tjurskalliga så gör det inget) kan du ta bort det på mig med så gör det ingen skada heller!
Mamma!
Pappa!
Tack för ni finns och orkar med mitt gnäll!
Älskar er för ni finns där för mig och min familj!
Mormor!
Morfar!
Ni underbara människor Älskar er!
Ni är allt det jag vill vara!
Syster Yster!
Älskar dig med för du inte är arg på mig för jag inget orkar!
för du stod ut med mitt gnäll om min puls och att jag bara ville sitta ner!
Du är världens bästa Syster hoppas du vet det för jag är himla dålig på¨att säga det!
Känner mig så värdelös som stor jävla skit en liten jävla plåga för alla just nu!
Hoppas ni alla förstår hur mycket ni betyder för mig nu och för alltid!
Gumman då! Usch vad ni har det jobbigt nu..Jag vet att det låter som en klyscha men det kommer att bli bättre. Inte mycket hjälp nu men en tro på att saker o ting faktiskt vänder ger iallafall hopp.Jag känner ju varken dig eller Thomas men jag känner igen situationen..dock inte struman men känslorna som du beskriver och hopplösheten. Thomas kommer säkert att bli sig själv igen och bara vetskapen om att du finns där och önskar att du kunde hjälpa honom är tillräkligt stöd för honom, jag lovar. Han vet ju hur du mår och önskar säkert själv att han kunde göra något för att hjälpa dig..Att erkänna att man mår dåligt är ett stort steg i rätt riktning i att komma vidare. Att prata med någon, som är helt utomstående, och som inte "tar på sig" problemen utan kan se saker utifrån o med andra ögon är ett bra sätt att ventilera och sätta ord på tankar som man ältar för sig själv. Precis så som du gör här i din blogg, det är ju ett sätt att bearbeta..Kanske har T ett behov av det med.. Jag kan verkligen rekomenera att gå o prata med någon, ett jobbigt, stort steg att ta men det ger mycket. Bara att ringa VC.. Lägg inte skulden på dig själv Jessica, du gör precis allt du kan. Ju mer du anklagar dig själv dessto längre tid kommer det att ta för dig att må bättre. Låt det ta den tid det ta och håll ut! Jag lovar dig att det kommer ljusare tider även om allt känns hopplöst just nu. Och kom ihåg att ingen på denna jord är perfekt så sänk alla krav du har på dig själv och tillåt dig att må dåligt och inte prestera.
Ta hand om dig! Tänker på er! Kram Jess
Jess!
Du är underbar!
Tack snälla för din omtanke,den hjälper mig massor.
För mig hjälper det som du säger att sätta ord på mina känslor.
Tack snälla tusen miljoner kramar till dig!
vi måste träffas och ta en kaffe när du har tid!
Kramizz/Jessica
hej jessica
tycker så synd om dig och thomas
jag vet hur det är att va ner och att känna sig värdelös... jag vet också vilken väg ni har fram för er... men som nogon sa efter regn kommer sol och det gör det men det tar ett tag......
hoppas du får det bra i linköping.....
kramizar massor till er alla från Camilla.
Ja jag går ju bara hemma just nu så jag har all tid i världen för kaffe och prat! Det vore verkligen trevligt! Kram Jess
