Ohhh vad jag ogillar den långhåriga mannens sätt när det kommer till tider *morrar och funderar på att göra om min stekpanna till Wokpanna vid dessa tillfällen om man säger så)
Han är mästarnas värsta tidsoptimist när det kommer till något jag ska göra:(som idag när vi ska åka till Linköping och handla present till Mirellah som fyller i dagarna,vi skulla egentligen åkt igår men nä då ändra han på det i sista minut,så himla mycket att göra här ska kaklas och isoleras i garaget inför flytt av värmepump!Visst det är viktigt och bråttom så helt ok!!Men då lovade Mannen att imorgon då åker vi i tid...
Ha börjar tjata vid 10:30 att nu måste vi nog snart åka,men han skulle bara vila lite grann han var såååå Trött!Ok,en liten stund tänker jag(jag hade ju faktiskt fått sovmorgon idag)men sen går klockan och jag börjar mitt tjat igen,och jo nu är det nog tid att ändå,men han ska bara fixa en minigrävare för det måste ju vara´färdig grävt tills lördag då de ska borra ett nytt hål till bergvärmen.Oh men hallå vi måste åka nu de stänger ju om 3½timme!!

Han rusar iväg och jag och småtjejerna duschar,småkillarna följer med Pappa färdig att åka vidare till Linköping efter de hämtat minigrävaren.

Tiden går och jag är nu mer än stressad nu stänger det om 1 45 min och det tar allafall 45-1timme att åka dit,ringer den långhårige som nu är mycket nära att bli formen till vår nya wokpanna grrrr morrrrrr!!!
Inget svar!!! Ringer igen!!! Inget svar!! Upprepas ngr gånger och ilskan växer och wokpannan känns nära mycket nära,när han så äntligen kommer är jag så arg att jag inte kan säga ett ljud:(....

Vi hinner vad vi ska och får tag på det vi ska så jag ska inte gnälla,men alltså hur är ni??

Är ni tidsoptimist eller stress/planerare som jag???




Kram på er!