Kan man älska sina barn....
Är det möjligt att man kan älska dem så mycket att det skadar dem?
Jag är en sån där mamma som inte gillar alls när andra säger till mina barn..
De får gärna tillrätta visa dem om de gör fel,men på ett lugnt sätt!Jag menar gör de fel så måste de ju rättas och då kan det ibland vara bättre att någon annan gör det..
Men jag får alla taggar ut om någon skriker och gapar på dem,pratar illa om dem det är som att allt förnuft rymmer iväg från mig,jag vill då bara försvara dem även om de gör fel(och jag säkert skulle jag själv sagt till dem,men då är det ok)..
Vad får mig att reagera så här,är det lejonmamman som vaknar till liv,eller vad??
Hur är ni mina vänner?
Ha en fin söndag alla fina!
Nej jag kan ta att någon ryter till mina barn om de gör fel, och jag tror att det är vettigt att andra kan rycka in just när det händer att de gör en dumhet, det blir liksom inte samma grej om jag skäller på min unge för att den gjort en dumhet för tre timmar sedan på ett ställe där jag inte var med. Det har inte med brist på kärlek till mina barn att göra hoppas jag.
Men där är jag med,det jag menar är att någon vrålar på mina barn när jag är med(händer ju inte så ofta som tur är)men ett ex är när man är fler på samma ställe och det tittas och och pustas över att ett barn busar fast deras egna härjar lika mycket,då kan de säga till mitt barn men inte sitt eget gaah,jag är inte den som inte hojtar till om de gör fel tro mig och är jag där och anser att de gör fel då hojtar jag:D
Tycker detta stämmer rätt bra!!
Det är lätt att fostra andras barn
Märk väl att jag självklart tycker mina barn ska ha en tillsägelse när det gör fel,men skrik och gap hjälper oftast föga...
Bättre prata om det de gjort fel,och sen gäller det ju att som vuxen välja rätt dispyt så det inte slutar med att man som vuxen inte orkar fullfölja det man startat...
Bara att se till sig själv,inte fan ändrar jag mig för att ng skriker åt mig eller pratar om mig bakom ryggen,men kommer det någon och lugnt talar för mig att det inte var så bra det jag gjorde och förklarar varför,då inser jag säkert bättre mitt fel,och kan ta konsekvenserna av det jag gjort..
Det är jag det,vi är alla olika och jag säger inte att jag har rätt,bara att jag är exakt sån;)
Linda jag tvivlar inte en sekund på att du älskar dina barn lika mycket som jag vi är ju mammor eller hur?
kram
Ja visst är det bättre att prata än att vråla till sina barn. Jag har aldrig varit med om att någon tillrättavisat mina barn när jag varit med (eftersom de är så EXTREEEEMT SKÖTSAMMA) men däremot kan jag tendera till att säga åt mina barn mer än andras fast jag märker att det inte är mina som är värst. För att jag är feg antar jag?
