Inatt känns det som om jag drömt hela natten,en mardröm...

Det började med att vi jobbade på kidz med att plocka upp varor samtidigt som vi hade öppet med många kunder,efter jobbet var det gårdsfest med alla våra kunder allt var så trevligt och vi hade jättekul..

Helt plötsligt har det gått ett par dagar och folk börjar prata om att cecca (en vän och kund till mig ) har försvunnet i samband med festen,ingen har sett henne och vi letar överallt..

Ett rykte började spridas att det var en farlig man som taget Cecca '' paniken stiger och räddslan ökar.
Vi hittar henne inte!!!
Trots att alla letar i flera dagar..
Jag åker hem,till någon liten stuga med 3 rum och börjar känna att det är någon där och mycket riktigt en stor otäck människa är där,han vill ha livet av mig och min vän som är där..

Jag ser inte min vän men jag vet att hon är där,vi är livrädda han går omkring där inne och VI vet att vår sista stund är kommen snart..

Plötsligt vet vi att han skrämt och haft ihjäl många människor innan,Ångest tung ångest ligger i hela huset blandad med panik,skräck...

Han kommer närmare oss vi kan inte gömma oss mer,han ser oss vi ser honom han kommer emot oss,jag får tag på en kavel min vän skriker slå han i huvudet ''HÅRT'' Nuuuuuuuu!! Snälllaaaaa slåååå!
Jag kan inte det går inte jag vill inte slå!!!

SKRÄCK!!!

Nu har jag inget val,jag måste försvara oss och jag slår inget händer,jag slår igen och igen,igen osv..
Men jag har ingen kraft i mina slag,men som genom ett under faller han ner ett slag till och vi kan fly!!

men segern är kort,han är snart uppe och nu är de två!!!!!

Vi far omkring i skräck det är mörkt vi är ute och de är efter oss,folk är livrädda!

Där vaknar jag!

Skräckslagen!!

Men inser snart att detta bara var en dröm pustar ut,försöker somna om igen!!

Då kommer tankarna..
Detta var en mardröm för mig skräcken och paniken av att vara jagad och förföljd var så riktigt,det fick mig att börja tänka på de som lever i skräck på riktigt....

Tankarna går de alla barn som ligger vakna och livrädda på nätterna,de som är svikna och livrädda!
De stackars barn på Haiti som mist sina föräldrar,föräldrar som mist sina barn!!
Känner både sorg och maktlöshet för att man kan göra så lite för dem..
De finns på riktigt och det gör ont,att jag då känner tacksamhet att jag bara hade en mardröm får mig att fundera på hur jag är funtad...

Hur kan man känna sig tacksam när många andra lider!

Ha en fin dag mina vänner!!
/Jessica!