Så mycket..
Didriksons har sålt som tusan i år,de brukar sälja bra men i år har det varit hur mycket som helst!
Vi fick släcka ner Didriksons på kidz för att räkna lager :-D och det håller vi på med än ;-) Tobie set är uppdaterade och tillbaka på plats igen,näst ut igen kommer bli Perry kid set..Tokigt!! Det är ju bara september än och mycket är redan helt slut..
Vi kom in på ett ämne här hemma imorse,ett ämne som jag tror är väldigt känsligt för många!!
Barn och hur olika vi alla är!!
Själv är jag en galen kycklingmamma som vill ha full koll på läget!Vill inte lämna något åt slumpen!
Ringer de stora stup i ett och kvart i två på mobilen ''om de är ute på kvällen ex'' kollar så de kommit fram och vill veta när de går ifrån en kompis så jag vet när det är dags att leta efter dem..
När de ska sova över hos någon kompis och är ute på kvällen (måste de ringa från den familjens hemmatelefon när de är inne för kvällen)annars kan jag inte sova!
Samtidigt är jag mycket noga med att de ska klara sig på egen hand,ex ringa samtal som de tycker är jobbiga och ber mig göra,fixa saker som kan vara lite krångliga och som de vill ha hjälp med ( hjälper dem så klart också) men de ska prova själv först!Oftast klarar de ut det själva och då lär de sig att lita på sig själva...
BERÖM är A och O och något jag måste bli bättre på,finns inget som är så bra som att få veta att man duger och att någon uppskattar det man gör! Det är bränsle för själen!
Blir mörkrädd när jag märker att många inte bryr sig eller kanske de gör det,men inte orkar!
Vad vet jag!
Hur reagerar ni om ni ser att någon ex utsätter sitt/sina barn för fara?
Låter dem klara sig själva,litar på att andra kollar?
Är jätte intresserad av höra hur ni tänker kring detta ämne?
Blundar ni och går ifrån med gott samvete eller talar ni om vad ni tycker?
Kraaam!
Jag själv har väldigt svårt att släppa kontrollen på mina barn, måste ständigt ha koll på vart de är osv. Så jag håller nog automatiskt koll på andras barn oxå när de är i närheten, ser jag att grannens dotter är på väg ut på gatan så springer jag efter och hejdar. Jag skulle aldrig bara stå och titta om ett barn var påväg att skada sig, om jag ser att något är på väg att hända så ingriper jag... alla kanske inte skulle göra det men det är så lätt som förälder att bara vända ryggen till en sekund för att göra något och då kan olyckan vara framme. Jag hoppas att det finns människor där ute som skulle ingripa om de såg att mina barn var på väg att skada sig eller var i fara.
Kan tala om att jag har blivit en enorm kycklingmamma sedan yngsta sonen föddes, innan så tog jag allt med en liten klackspark. Men inte nu. Jag har panik inför nästa termin då Jacob, min äldsta på 8 år, ska börja simma under skoltid. De åker iväg halva klassen och går på simskola inne på stadsparksbadet och jag kan inte släppa tanken på att det kan gå riktigt illa. Kan de ha koll på 20 åtta åringar samtidigt? Tänk om barnen får för sig att ge sig ut på djuptvatten utan simringar osv. Jag vet inte hur jag ska genomlida de onsdagar som de ska iväg...jag kommer att gå som på nålar här hemma och bara vänta på att han ska komma hem igen!
Kram på dig!
Jag är som du och vill ha koll på vart dem är och så! Jag är noga med att dem har pengar på mobilen,vill att dem alltid ska kunna ringa om det är något. Skjutsar/hämtar hellre än bussåkning kvällar och nätter. Har fått en del pikar av andra föräldrar men det struntar jag i!
Nu har ju inte A ens fyllt 2 än men här sitter nog en blivande riktig hönsmamma. Det räcker att hon lämnar rummet vi är i på Öppna förskolan för att ge sig ut på upptäcksfärd så reser jag mig för att, om än diskret och i smyg, ha koll på vart hon tar vägen och att hon inte råkar illa ut (läs andra barn skulle göra något mot henne). Bara tanken på att det kommmer en dag då vi ska åt varsitt håll på morgonen, att vi inte ska tillbringa all tid tillsammans gör mig livrädd och jag får ont i magen av bara tanken.
Däremot peppar vi henne väldigt att hon kan utföra saker själv. Hon är en rikigt duktig hjälpreda och när hon gjort något vi bett henne om, t ex att lägga sina kläder i tvättkorgen, ja då skrattar hon och klappar händerna åt sig själv. Vi överöser henne med beröm och försöker ge henne styrka och tro på sig själv och jag tycker det är stor skillnad på att bry sig om, hjälpa och stötta och att "curla" vilket jag inte alls vill ägna mig åt.
