Ska försöka sova en stund nu,gissar på att det blir svårt.....Livet är allt annat än lätt just nu!
Inte konstigt alls jag har ju förlorat min älskade Pappa min trygghet min hjälte imorgon är det dags att ta farväl :(
eller jag säger inte farväl för jag vet att vi ses igen,men det känns oändligt långt tills dess saknar min älskade
Pappa så mycket..

Att vakna är en kamp varje morgon,man slås ner i avgrunden så fort man slår upp ögonen,kan inte förstå att han lämnat oss...Min och min syster friska glada och busiga Pappa våra barnens Morfar och Mammas älskade Man..

Det känns så fel,han hade ju så mycket liv kvar,han hade så mycket mer att uppleva min fina Pappa det är så orättvist!

Livet är så orättvist,varför ska min Mamma bli lämnad ensam,de skulle ju ut och resa med sin nya fina husvagn.
Ha mer tid för varann och barnbarnen göra allt det där man planerar att göra när barnen är stora och man jobbat klart..Börja njuta av livet tillsammans!!

Ja jag gnäller och tycker synd om mig själv och mina kära är liten och självömkande jag vet det och jag tänker inte skäms för det!!