Första skoldagen...
Jag har alltid följt med mina barn på första skoldagen efter sommarlovet,och det brukar vara en sådan där dag som jag ser framemot,barnen brukar vara så glada och ha lite pirr i magen..Förväntasfulla små barn!
Men idag var det inte så glada miner,de höll sig runt mig lekta inte alls som de brukar med sina klasskamrater :-(
jag vet och känner så med dem...Det gör mig så ont att se dem så här!
Inget jag gör kan hjälpa dem att läka det sår de har i sitt hjärta-Saknaden är lika stor för dem som för oss vuxna!!
Lille Melwin min skrutt,han försöker hålla lågan uppe trots att jag vet att han grubblar och funderar!
-Mamma?! Hur länge dröjer det innan jag får se Morfar igen?? Mamma!!!
Älskade lilla barnet mitt!!
Smärtan är olidlig idag,den vrider runt mig totalt!
Ska jag vakna varje morgon med denna ångest då vill jag inte vakna mer!
Älskade underbara Pappa min!
Om du vore här!
Tack för att du kommenterar!
Tänker på er Jessika <3
Det gör ont långt in i mellangärdet att läsa dina ord. Kan riktigt känna er smärta och sorg. Jag är så otroligt rädd för den smärtan du känner just nu och jag hoppas den håller sig borta härifrån ett tag till. Finaste du jag skickar dig många många kramar.
Jag gråter när jag läser dina inlägg numera och er sorg gör mig så ont. Jag vet allt för väl om hur saknaden efter sin älskade pappa känns!! Jag kämpar hårt varje dag för att klara mig utan min pappa. Men jag vet ju att han är med mig. Och tänk på alla de bra och fina saker ni gjort tillsammans! Jag kommer tänka lite extra på er alla i morgon och jag hoppas ni får en fin dag trots allt.
:love:
Även om det gör ont att finnas just nu så kommer det kännas mindre så småningom! Och tänk på hur ont många andra skulle få om de var tvugna att sakna dig också! Kämpa på gumman -det blir bättre. kram
