Jag hade en dröm inatt,första gången sen mitt liv förändrades till en kamp för att klara att hålla sig ovan ytan.

Jag minns drömmen i minsta lilla detalj...men ändå suddigt!

Min Pappa var här och jag höll om honom jättehårt,ville inte släppa honom aldrig mer.
Mamma frågade vad som tog åt mig,och jag grät och sa att jag haft en sådan hemsk dröm!!

Men det är ingen dröm det är sant och min verklighet som jag måste leva med resten av mitt liv.


Älskade Pappa hela livet känns som en oändlighet utan dig!

Varför just du? Varför nu?