Ny månad igen...Den sista månaden på 2011!
Märklig känsla av att jag stannade i augusti och där är jag kvar, visst märker jag att årstiden ändras och att dagarna
går.Men tiden står still på samma gång, som den bara rusar iväg...Snart är det fyra månader sen jag pratade med Pappa, hörde honom skratta såg honom vinka när vi åkte förbi eller hörde hans röst när han svarade i telefon!!

Livet går vidare sägs det och det gör det, men ingen säger hur, det bara gör det!

Vissa dagar är jag beredd att ge upp precis allt, medans en annan dag ger mig mer kraft att se framåt men med blicken bakåt!
Sorg är svårt att förklara och förstå, man styr den inte och det går heller inte fly den " för den kommer ifatt dig hur du än väljer att göra"..Man kan le och skratta, må ok för en stund!
Men känslan av att förlora sin förälder gör en halv, och saknaden, smärtan och sorgen gör mig blind!

Förlåt Lilla Mamma, att jag ibland glömmer att jag fortfarande har dig och det är jag så otroligt Tacksam för!

Älskar dig och ska försöka lägga fokus på att du finns kvar hos oss alla, försöka att se det istället för den tunga sorgen som finns i saknaden efter Världens Bästa Pappa!