En väldigt jobbig dag, känns som om jag nuddat botten igen.
Verkligheten letar på mig och slår omkull mig med hårda slag rätt in i hjärtat!

Att sakna någon man älskar så otroligt mycket är allt annat än enkelt!
Vägen till min nya värld är inte rak och den har så många vägar jag måste ta utan att komma fram till
det mål jag vill nå....Ditt kommer jag aldrig mer och det gör så fruktansvärt ont!

Men jag måste ut på vägen, det finns inget annat sätt att ta sorg,saknad och denna smärta än att möta den varje dag.En dag kommer det kännas bättre men aldrig bra, min saknad efter Pappa kommer alltid finnas där!

Jag satt hos Pappa i en timme idag, lät tårarna rinna och pratade med Pappa samtidigt som jag spelade hans favorit musik.Det var tufft att fira Pappa på en kyrkogård på den plats han är begravd!
Men samtidigt kom ett lugn mitt i all sorg, som om Pappa torkade mina tårar, tröstade mig och gav mig ny styrka
att orka på nytt!

Du finns Pappa, jag vet att du är med oss för alltid ♥

Hur firande ni er Pappa idag?

En kram till er alla från mig!