:'(
Ensamhet är en känsla som tar mer och mer plats i mitt liv,man tror sig veta men kan aldrig veta något!
Känner att jag mer och mer ger upp,orkar inte mer än att hålla mig över ytan..
Att känna att man inte finns,fast man är väldigt konstigt!
Jag ger snart upp...Orkar inte känna efter mer!
Är man tyst så är det fel-Säger man något då är det med fel!!
Känner att livslusten rinner av mig och det värsta är nog att jag knappt vill ha den tillbaka!
Varför,varför!!
Är det värt att kämpa och försöka??
Hur vet man vilka som finns där när man faller,och hur vet man vem som verkligen finns när man försöker resa sig upp?
Vad är det viktigast i livet?
Jag vet..Tror jag!!
Du kan inte ge upp och får inte heller , tänk på dem du har runt dej som behöver dej och som älskar dej, inklusive din pappa- för han finns kvar fast på ett annat sätt.
:love:
:love::love::love::love::love:
Kära du! Man blir så ledsen av att läsa hur dåligt du mår! Har du sökt professionell hjälp? Jag vet att det kan kännas meningslöst, för det ger dig inte din pappa tillbaka. Men det kan ge dig verktygen att ta dig igenom det här! Det måste vara supersvårt att ta sig igenom en sån här sak när man har så mkt krav på sig (åtta barn, eget företag osv), då kan det vara skönt att ha någon stans att ta vägen där det enbart handlar om DIG! Massor kramar och styrka till dig och din familj.
Vännen - blir så ledsen när jag ser hur dåligt du mår. Jag hoppas så mycket att du snart kommer se lite ljusare på livet o tillvaron igen. Jag kan förstå om du ser nattsvart på det nu, men jag är övertygad att det kommer bli bättre. Jag tror oxå att det kommer ta sin tid. Men det måste det få göra och man måste få sörja. Var o en sörjer på sitt sätt utan att det är fel.
Kan folk inte förstå att du är "ur gängorna" så är det inte dig det är fel på. Det är väl helt förståeligt att ni inte mår bra. Men som sagt - glöm inte bort dig själv i all omtanke om alla andra.
Kramar och styrka till er!
