Härlig underbar bubblande glädje som nästan gör så man spricker, en känsla som letar sig från tårna upp till hårfästet..Glädjeeee!!
Glädjen som gör att man känner sig oslagbar och så underbart lycklig att man vill rusa omkring men man vet inte vart och hur , hoppa runt och vråla av lusten att man lever och finns , se allt fint man har!
Den vill jag känna igen,den riktiga glädjen...
Den kanske kommer så småningom men inte just nu , men jag kommer göra så gott jag kan för att finna den igen.
Smärtan,saknaden och sorgen efter att förlora min fina underbara glada Pappa är så stor att glädjen försvunnit.
Glädjen ligger långt ner i mig , medans bekymmer och sorger ligger på ytan hela tiden...Det är lättare att se allt som är sorgligt..
Vi har mycket att glädjas åt idag,dels har vi precis kommit hem från US-Linköping där vi legat med vår lilla Plutt Melwin som haft en svår lungenimflamtion det var så illa att han inte kunde syresätta säga själv ambulansfärd i ilfart från vårdcentralen till barnakuten " 6 timmars väntan med oro och rädsla innan de äntligen fick läget underkontroll"
Intravenöst dropp med antibiotika och dropp med näring och en mycket sjuk son där pulsen sjönk till 36 för att stiga till 168...Efter en riktig mardröm sitter han på golvet och leker för fullt!
Det är glädje att se en liten sjukling bli piggare och piggare!!
Vi har dessutom fått beviljat den summa vi sökt för av bostadsgarantin,nu äntligen kommer vårt hem bli ett hem med färdiga rum till alla barn vi kan efter över fyra år snart lägga allt bråk om vårt hus bakom oss..
Det är glädje att äntligen få det hem vi så länge väntat på!
Men nää jag känner ingen glädje.....tyvärr!!
Jag känner tacksamhet och en otrolig lättnad...Men inte glädje hur jag än försöker!
Det jag däremot känner är att från och med idag kommer jag kämpa allt vad jag äger och har för att känna glädje igen...Jag ska försöka att skriva om de bra sakerna i mitt liv här på bloggen även om det gör ont,jag måste klara av att glädja mig åt mina fina underbara barn och den härliga familj jag har,mina fina vänner...Allt som finns här runt mig som är glädje måste jag öppna ögonen för....
Tills jag möter min Pappa igen så måste jag få livet att fungera med alla de känslor som inkluderar livet!
Jag kommer inte få min Pappa tillbaka för att jag inte lever livet fullt ut och jag vet att han hade sagt...
-NUU Jessica skärper du till dig och tar dig samman!! Det finns ingen mer än Pappa som kan säga så till mig utan att jag blev/blir arg!! Så nu Pappa lyssnar jag på dig som jag alltid gjort och litar på att du finns där puttar på mig och säger till mig om jag glömmer bort det precis som du alltid gjort!!
Jag ska klara denna resa det måste jag,vägen kommer vara krokig och inte lätt men jag ska göra det!!
Hjälper ni mig vänner?
