Ett år...
Försöker förstå och stå stark, förstå att livet är ett helt annat nu!
Det är idag ett år sen du sist ringde mig och sa:
-Hej det är Pappa! ♥.
Har haft det värsta året i hela mitt liv, det har varit en kamp mot demoner som jag själv skapat i mitt sinne!
En resa liknad med en stege som du måste klättra upp på, min stege har inga steg som hjälper mig upp utan jag måste först hitta ett steg för att kunna sätta det på plats för att kunna ta mig upp på det första klivet på den oändligt långa stegen....Jag måste upp och får inte ge upp, hur ont och smärtsamt det än är att sätta ihop stegen!
Min stege har helt nya steg, de trygga och välkända finns inte kvar mer än i mitt minne och de hjälper mig att minnas hur de ska sättas ditt, men kommer aldrig kunna ersätta de som var innan!!
Många av de steg jag greppar håller inte utan brister och jag åker ner ett kliv åter igen....Många gånger åker jag ner flera kliv på en gång!
Pappa, min saknad är enorm, sorgen är så stor men det är inget mot den kärlek jag har för dig!
Jag ska klara detta och en dag ses vi alla igen!
Älskar dig!
Kommentarer
Postat av: Sara - Ensamstående mamma
Huvva vad sorg är tungt att bära.. :S Kramar om!
Postat av: Sara - Ensamstående mamma
Usch vad sorg är tungt att bära.. :/ Kramar om!
Svar:
FamiljenKIDZ
Postat av: Ingrid - Mamma till Zelda
Åhh underbara vännen då.. :( Stora, varma styrkekramar till dej! :love::love::love:
Svar:
FamiljenKIDZ
Postat av: Caroline Andersson - Mamma till Elias
Styrkekramar till dig vännen <3
Svar:
FamiljenKIDZ
Postat av: Annika
fint skrivet beskriver kampen man har varje dag.
:love::love::love:
Svar:
FamiljenKIDZ
Trackback
