Det kommer stunder...
Älskade Pappa, som jag önskar du var här hos oss!
Det finns alltid saker som är första gången i vårt nya liv, idag var det att se ditt kontor men du var inte där!
Ditt namn fanns där och alla minnen, din vänliga röst och ditt glada skratt oh, vad jag saknar det!
Verkligheten är grym och orättvis, du hade så mycket kvar att få göra och vi dig så mycket att ge!
Jag finner inga svar varför det blev så här och jag kommer aldrig kunna förstå varför du inte längre finns här!
Kärleken övervinner allt, men hur?
Hur kan all min kärlek jag har till dig övervinna detta, när jag inte kan ge den till dig!
Älskar dig-Saknar dig! Min älskade Pappa!
Förstår att det måste kännas otroligt tungt :( kramar!
Jag förstår att saknaden är olidligt och jag kan inte ens tänka mig smärtan...
Men jag är säker på att han finns där uppe i himlen och att han vakar över sin fina dotter !
Jag tänker på dig vännen - ofta !
Kramar
Usch...men han är med dig, varenda eviga dag!!
Glöm inte det!
kram!
Men vad hemskt.....jag lider med dig!
:love::love::love:
Det är jobbigt när någon så nära går bort. Känslan, saknaden och smärtan man upplever går inte att beskriva, allting känns så overkligt, min mamma gick oväntat bort för en månad sedan (38år gammal) och jag har fortfarande inte riktigt fattat, fortfarande när jag funderar över något plockar jag upp telefonen och tänker ringa henne för att fråga om råd. Trots att vi har plockat och städat ur hennes lägenhet så känns det som om hon fortfarande finns där, som att jag kan hälsa på henne när jag vill, som att hon fortfarande finns här, kanske blir lättare att förstå när begravningen har varit. Men det är klart det kommer att vara jobbigt lång tid framöver. Utan Elias vet jag inte riktigt hur jag skulle klara av det, men nu när jag har han måste jag försöka gå vidare samtidigt som han får en att tänka på lite annat om dagarna.
