Tänk att nu för 22 år sedan, hade jag hunnit vara Mamma i en timme :) Känns som igår men på samma gång som att Robin alltid funnits i mitt liv <3 En omtänksam, hjälpsam och mycket envis kille från första stund, det finns få som jag ger upp precis allt för och Robin är en av dem ;) Ni kan gissa vilka de andra är :D... Inget telefonsamtal än och nu borde jag vara lugn! Men allt är ett enda galet virrvarr i mitt huvud! Vågar inte glädja mig för tänk om... Min kraft är slut och tårarna bara rinner! Tar det aldrig slut, är livet så här hårt! Hur många prövningar ska vi ha? Avslutar med en bild på mitt äldsta och yngsta barn <3 Hoppas jag kan skriva om glädjande besked imorgon! Kram på er alla