Härligt väder även idag och det är väl typ det som är härligt med denna morgon här hemma :D..
Både Alicia och jag vaknar med dundrande huvudvärk och feber!!? "igen" tar det aldrig slut?..

Så nu är det sjukstuga här hemma igen, hoppas på att det övergående lika kvickt som det kom ;).

Igår hade jag en riktig nere dag, saknade Pappa och kände mig som en disktrasa inuti  tänkte på att jag aldrig mer ska få se Pappa skratta, busa med barnen eller blinka lite med ögona när Mamma sa något han inte riktigt höll med om. Att inte kunna se Pappa stanna till lite snabbt med bilen utanför när han var på väg hem från jobbet, eller titta så där kärleksfullt på Mamma det gör så ont, jag skulle kunna kapa både armar och ben för att Pappa skulle sitta på sin stol vid datorn på kidz!!

Livet är grymt och vi är så många som möts av denna smärta, den som har stor sorg har bara en önskan!
Som aldrig någonsin kan bli verklighet!!! Åhhhhh, varför, varför blev det så här!!

Jag vet att jag måste vara stark, torka bort mina tårar och försöka gå vidare.....Men det är så svårt dessa dagar!

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker,
och tron är ofta den som ger oss styrka.
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
när ångesten och ensamheten kommer.