Storm..
Älskade små barn, de har en längtar efter Morfar period "igen" de drömmer om Morfar och pratar myckt om Morfar.
Lille Eddie har en sådan stark längtan, han pratar och saknar Morfar flera gånger i veckan ibland många gånger varje dag. Som jag förstår dem ♥ de små liven.
Igår fick jag hem min nya bil, det blev inte den jag hade tänkt " den blev lite för dyr och passade inte Thomas alls".
Jag gillar den grymt mycket av det jag kört hittils, det belv en BMW-530 tror jag den heter ;) Nu har vi äntligen varsin bil!
Vet ni vad jag gjorde idag?
Åkte upp till Pappa och visade min nya bil, pratade med honom om bilen och mycket annat också. Håller jag på att bli galen av saknad eller är det normalt att sakna så mycket att man nästan blir tokig? Idag är det 7 månader sen jag sist hörde Pappa skratta, gå och bara vara det gör så ont att han inte finns hos oss...
Eddie var ledsen härom kvällen och vi satt och pratade:
-Mammaa, ska det storma inatt?
-Nää, Eddie det tror jag inte.
-Men det blåser ju ute nu, tänk om det blr storm.
-Det är inte farligt Eddie och det som låter är flygplan hjärtat ( det flög över vårt hus, det lät nästan som att de skulle flyga in till oss).
-Men Mamma jag gillar inte när det stormar " snyftar lite "..
-Varför lille vän?
-För jag tycker synd om Morfar då, det blåser på Morfar i himlen där uppe då " nu gråter han ".
Jag kramar om honom och säger att det inte blåser på Morfar, men han lyssnar inte utan stannar helt upp i gråten
och jag ser hur han tänker.
-Mamma, mamma tänk om det blåser och stormar så mycket att Morfar trillar ner från himlen och kommer tillbaks till oss " nu ser han glad och hoppfull ut " Mitt lilla älskade barn, tänk om livet kunde vara så!
Det gör mig så ledsen att mina barn ska få leva sitt liv utan världens bästa Morfar, som Lille Fiddelie precis sa:
-Mamma jag saknar Morfar så mycket, speciellt hans lukt, han luktade så gott och var så snäll!
Livet blir aldrig detsamma, men vi måste kämpa och vara starka, ta hand om varandra, vara glada för de dagar vi har tillsammans. Det finns inget annat vi kan göra!
Jaha.... nu kom tårarna!!! KÄRLEK
Saknaden försvinner aldrig, tyvärr :( Min sambo förlorade båda sina föräldrar inom loppet av två år, och trots att det är fyra år sen hans pappa gick bort så saknar han dem lika mycket.. :love: KRAM på dej!
Åh va skönt med ett eget vrålåk - har du möjligen vägarna förbi karlstad snart så jag får bjuda på en kopp kaffe ? ;)
Kram
;-)
Åh, det gör ont i hjärtat när jag läser detta. Inga barn ska behöva gå igenom sånt här, så tidigt. Det blir liksom för mycket! Men det är underbart att läsa hur du stöttar dom...det visar på hur god du är! kram!
Saknaden är jobbig. På det viset är jag glad att Elias inte kommer att minnas mamma på det viset, men samtidigt önskar jag att hon skulle få se honom växa upp..
Nämen lilla Eddie då:love:
Nu sitter även jag och snyftar här på buss påväg till jobbet.
Vad härligt med en ny egen bil :D
Jag vill också ha en BMW hihi!
