Att ha tonårsbarn innebär en hel hög med tålamod och en ständig oro och för att inte förglömma tjat, tjat och lite mer tjat!!
Att inte ge sig, men ändå inte vara för sträng!
För vi minns väl alla hur det var, tror vi gör ett stort misstag om vi inte kan se det för vad det är " att finnas och lyssna, ge massor av kärlek och trygghet " tror jag är det viktigaste! Meeen, att sätta gränser och hålla dem är inte heller oviktigt utan riktigt viktigt det med!
Vakna nätter, är i det närmaste värre än småbarnstiden för nu innebär de oro också, alltså inte bara att sömnen uteblir! Då visste man ju vara lilla bebben var :)..Men denna tiden är fantastiskt kul med, man lär känna sitt barn på ett nytt vis, även om det lilla barnet finns där inne i tonårskroppen och tittar fram lite nu och då <3.

Det är en tuff men underbar tid på samma gång och bör tas tillvara precis som alla andra faser i barnens liv, för den kommer aldrig tillbaka- Det är nu och här som gäller :)

Mitt Mamma hjärta smälter när en dotter smyger in i mitt rum på natten och ger mig ett brev...det trots att jag tjatat och gnällt en hel kväll igenom!

Det är kärlek och mina tårar rann <3