Idag kunde jag inte hålla mig borta, var tvungen att titta in och döm om min förvåning när jag ser hur trogna ni är.

Trots min frånvaro på ett par månader, tittar ni in hit var dag!

 

All Kärlek till er ♥♥♥

 

Jag har haft en låååång fundera på livet fas, när min älskade Pappa lämnade oss så vändes precis allt upp och ner för mig och jag tappade som glädjen och tron på att kunna leva på riktigt igen..Jag fanns och var, skrattade och log men ack vad skenet kan bedra. Mängden tårar och ångest attacker går inte att räkna ( självklart när ingen såg på ) Oftast på natten så man var som en rutten banan och ilsken som en geting dagen därpå!

Jo, så att mina nära har inte haft så lätt! 

 

Mycket känslor att bearbeta, känslor man måste ta tag i om man ska kunna resa sig upp igen efter allt för många 

på hälsningar längst ner i avgrunden "där man inte tror det finns något hopp alls".

 

Nu känns det som om jag kommit en bit på vägen och kan uppskatta det fina i livet igen, ett helt annat liv en tidigare.

 

Nu kan jag skratta på riktigt igen, jag ler för jag vill le och inte för att dölja demonerna inuti mig.

Jag kan se framåt och se på livet åter igen som en gåva, jag har förstått att man måste se framåt och ta emot allt som man faktiskt har och får.